eemmaahhylenn

Imorgon fyller jag år , jag är inte speciellt sugen på att fylla år om man säger så. Detta året kommer de verkligen inte hända ett skit undrar hur många som ens kommer säga grattis.. Förra året va en super födelsedag för mig vi hade lite party för mig hemma hos michel , de som jag umgicks med då kom dit och vi käkade lite tårta och drack lite. Detta året kommer jag förmodligen sitta hemma eftersom att jag knappt har några nära vänner längre. Menmen man får ta de som de kommer.
   Jag saknar även att ha pojkvän, de va så skönt att alltid ha någon att prata med, men kunde gråta i hans famn och han fanns liksom alltid där för mig.. Jag saknar värme av en kropp eller också värme av solen, jag saknar sommaren 10. De som jag ungicks med i sommras de flesta träffar jag knappast längre och de är jävligt tråkigt, våra mysiga grill och bad kvällar där vi tog några öl på stranden badade och bara snacka skit och njöt av värmen de saknar jag som fan.
   Jag har knappast någon vid min sida längre varken vänner eller en kärlek, jag saknar fortfarande kim och har inte kommit över honom , de är skit jobbigt! Och jag har knappt några vänner kvar på grund av mitt förhållande för att jag hela tiden valde kim före mina vänner .. De är sånt man inte tänker på när man är lyckligt kär. Men nu efteråt kan jag inte gör några för gjort är gjort och de går inte att ända på tyvärr, hur mycket jag än önskar att de gick så går de inte , tyvärr.
   De finns knappast någon som orkar lyssna på mig längre , jag känner faktiskt mig jävligt ensam om man får säga så, klar de finns folk vid min sida men jag orkar inte prata med de personerna om allt för jag mår skit hela tiden och jag tänker inte lägga min skit över deras axlar för de är mina problem som jag själv måste lösa. Inte deras..
   Jag bråkar konstant med mina föräldrar helahelahela tiden de är skit jobbigt, jag har ingen bra relation till mina föräldrar på de sättet att jag kan prata om väldigt privata saker med dem ´, för de orkar jag inte. Nu när jag har varit ledsen den senaste tiden för olika saker så har de gått ut över mina föräldrar och de är inte heller bra för mina föräldrar förtjänar inte att jag gör som jag gör. Men va fan ska jag göra mer än att skriva av mig när jag inte har någon att prata me ?! Alla tar avstånd de är inte kul , de är liksom mig de är fel på. De är jag som måste förändra mig inte dem. 
   Allt är skitskitskit jag hittar någon jag tycker om och sen fuckas bara allt för att där är en person som förstör, därför orkar jag inte mer eftersom att allt runt om mig bara är lögner och svek, de är inte så det ska va. Man ska kunna tycka om någon som man kan lita på, men just nu kan jag inte lita på den här personen eftersom att personen som förstör dycker upp hela tiden , när den verkligen inte ska och de gör mig så jävla besviken!
   Och andra personer tar bara avstånd frånn mig, jag vet helt seriöst inte var jag ska ta vägen, de är inte kul att må så som jag gör jst nu och så som jag har mått i veckor just nu de vill jag inte göra. De är inte kul att sitta och gråta när man lyssnar på musik och när man pratar om vissa saker för de påminner en om de bra/dåliga , de är skit jobbigt.
   Jag är riktigt trött på allt och önska helt seriöst att jag kunde köpa ett nytt liv.. men de kanske man tyvärr inte heller.
Här kommer lite bilder från min födelsedag förra året och sommaren och lite sånt som jag saknar .